En till WordPress-webbplats
På tistelfälten blommar plastpåsarna och colaflaskorna
Du sa ”det vitnar till skörd”
Jag undrar vad har vi sått
Vad vi gjort av den goda jorden som vi fått
Har sista skörden stått,
vissnat och förgått
Arbetarna är få
Dags att resa sig och gå
Ut att rensa ”ogräs” och att så
Hej Tomas,
Christian heter jag, du känner inte mig, trots att vi umgåtts rätt så intensivt i perioder sen du släppte ”Landet vi föddes i”. Var gång du släppt en ny skiva sen dess samt i tider då jag tagit tid att tänka efter och valt några ensamma stunder, då har du funnits där.
Just nu sitter jag och lyssnar på ”Mörkrets hastighet” och jag undrar och kanske till och med förnimmer en ny period komma. Ofta har dessa perioder också gett upphov till ett kreativt flöde hos mig och för det är jag mycket tacksam. Ditt sätt att hantera svenska språket går rakt in i mitt hjärta och det händer då och då att jag vrålar till dina sånger i bilen på väg bort eller hem.
Sanningen är att jag tänkt skriva detta brev redan i december 2012, efter en kväll då jag valde att kliva ur min bekvämlighetszon. Jag gick en kurs i kommunikation och under en av de mörkaste kvällarna den hösten så hade vi elever i uppdrag att göra ett framträdande just utanför vår vardag. Jag valde att sjunga ”Gör något vackert” med en kompis på gitarr som komp. Samtidigt som jag sjung ”jag vill spränga mitt alfabet högt i skyn” så slet jag sönder skjortan så att knapparna flög, så grymt befriande! När jag sen kom till ”strängarna brast” så var det just en som gjorde det och vi fick snabbt ha tag i en annan gitarr och ta om allt från början. Det var en stark upplevelse den där kvällen, hjärtat slog hårt och det kändes som om det var mer än strängar och skjortor som rök. Det var befriande helt enkelt.
Jag vill tacka dig för det. Tacka dig för den där mörka kvällen 2012 som på något sätt förmått mig att se förbi den där jantelagen som trycker ner så många av oss.
Tack Tomas!
/Christian
PS. På din hemsida saknas stycket ”Stäng av dom lärda, det vår va nog av sanningar utav kött och blod, utan närver” i texten till ”Gör något vackert” DS.
Barfota
Går grusvägen barfota framåt
En resa som är smärtan värd
Fram mot målet
bortom kröken
ovan krönet
Hjälp mig gå på Dina vägar
vandra vid Din sida
Följa Ditt hjärta
Låt mig älska det Du älskar
hata vad Du hatar
Låt mig längta dit Du längtar
Låna mig Dina ögon
Smitta mig med Ditt hjärta
för de hjärtan som Du ännu inte nått
Kom att tänka på denna dikten för någon vecka sedan när jag lyssnade på undervisning om sex. Kommer inte ihåg riktigt vad som gjorde att mina tankar hamnade här, men jag tror det hade något att göra med att vi ibland sitter fast i någon synd för att vi tycker om synden i fråga. Då tänker jag att det är viktigt att veta att det är Gud som bestämmer vad som är gott och vad som är ont. När jag ser att min syn på vad som är rätt och fel, gott och ont inte stämmer med Guds tankar, då är min uppriktiga önskan att mitt hjärta ska rätta sig efter Guds hjärta. Oftast skulle jag säga att det är en smärtsam sak, något jag behöver Guds hjälp i. Herre lär mig älska vad Du älskar, hata vad Du hatar.